Bröstförminskning/Bröstlyftning

De kvinnliga brösten har utöver den biologiska amningsfunktionen en avsevärd betydelse för kvinnans självidentifikation och i detta sammanhang en social och sexuell funktion. Idealen för bystens storlek och form är i våra olika kulturer lyckligtvis olika och dessa ideal varierar även med olika tidstrender. I vilket fall som helst är det den enskilda kvinnan som ställer sina egna ideal och egna önskemål om korrigerande ingrepp.
Rent biologiskt har bröstens storlek ingen betydelse för amningsfunktionen, då den hormonella omställningen vid en graviditet i allmänhet anpassar och stimulerar den mjölkproducerande körteln till givna förhållanden. Stora bröst har en stor andel fettvävnad som inte är mjölkproducerande och stora bröst behöver därför inte betyda god amningsförmåga. Under graviditeten och amningsperioden påverkas hela organismens bindvävnad av den förändrade hormonbalansen med en generell uppluckring. I de flesta fallen återfås den normala stabiliteten i bindvävnaden efter graviditeten men i allmänhet avtar elasticiteten. Samma elasticitetsförlust ses vid normalt åldrande. Med åldern avtar även hormonproduktionen och man kan se hur bröstkörteln minskar i volym. Detta förklarar bröstens ändrade form och utseende efter graviditeter och med stigande ålder, nämligen utvidgning av "hud-påsen" som omger bröstkörteln och minskning av "påsens" innehåll - bröstkörteln. Samtidigt ändras bröstvårtornas placering, som ger en tydlig indikation på graden av "häng".

Utöver medfödda deformiteter, som inte närmare berörs här, kan man grovt indela följande åtgärder:

Bröstförstoring, av. ed mindre hudstramning

Bröstlyftning

En stor och kraftigt hängande byst kan förutom att skapa estetisk disharmoni i kroppsproportionerna även ge besvär som tyngdkäsnla, ryggsmärtor, skavande BH-band och vara ett rent mekaniskt-fysiskt hinder vid kroppsaktiviteter. Vanligt är också s.k intertriginösa besvär med värmeutvekcling, svettning och eksem i bröstvecket.

Princip: Minskning av bröstkörtel och hudkostym eller uppstramning av körtel och hudkostym.
I samband med inteckning av bröstvårtornas placering planeras för en önskad minskning eller stramning och detta utgör mallen för operationen.

Teknik: Efter den inritade mallen avlägsnas huden och delar av bröstkörteln och kvarvarande körtelvävnad formas. Brösten formas ytterligare genom stramning av huden. Ärren förlöper runt vårtgårdarna, i mitten nedåt c:a 5-7 cm mot bröstvecket samt i bröstvecket som ett omvänt T eller ankare. Variationer finns med kortare ärr eller enbart ärr runt vårtgårdarna beroende på graden av "häng". Ju större lyftning, desto längre ärrförlopp krävs. Ett sugdrän införs i operationssåret, som kommer att sticka ut för att suga ut eventuell efterblödning. Sugdränet dras i allmänhet efter 1-2 dygn. Brösten förbinds med ett stramt bandage över övre bröstkorgen. Bandaget behålls 8-10 dagar. Bröstvårtorna med körtelgångarna sitter kvar på kvarvarande körtelvävnad, varför amningsförmågan är bevarad, men man skall dock räkna med att denna inte är optimal.

Bedövningsform: Oberoende av operationstyp användes vid kliniken en modern, skonsam kombinationsbedövning med kortvarig intravenös narkos, under vilken lokalbedövning läggs. Periodvis är man vaken men kraftigt lugnad och oberörd och ingreppet är fullständigt smärtfritt. Man är opåverkad och pigg efter några timmar utan illamående.
Helnarkos är alternativet som naturligtvis kan erbjudas.

Operationstid: Ca 3 timmar

Efterförlopp

Komplikationer

Här anförda oönskade förlopp kan förekomma med en viss regelbundenhet. Även andra onämnda kan förekomma. Dessa får betraktas som kalkylerbara risker och man bör som patient räkna med detta inför beslut om ett eventuellt ingrepp.

Blödning: Vid alla operationer kan efterblödningar uppstå. Vid kraftig blödning måste såret öppnas igen. Dessa risker ökar vid medicinering med smärtstillande medicin och vitamin E. Mindre blödningar, som ej behöver åtgärdas, förorsakar blåmärken, som försvinner spontant. Blödningar kan försena läkningen och förorsaka ärrbildningar i underhuden, som kan kännas som ojämnheter under flera månader.

Infektion: Trots aseptisk teknik, kan som vid alla operationer infektioner uppstå. I sådana fall ordineras antibiotika.

Cirkulationsstörning: Normal läkning kräver blodcirkulation i vävnaden. Vid reduktionsplastiker och stora bröstlyftningar förflyttas bl.a. bröstvårtan och huden på relativt smala vävnadsstjälkar varifrån blodcirkulationen kommer. Normalt är detta tillräckligt. Vid extremt långa förflyttningar ökar risken för störningar, som kan leda till sårläkningsproblem i delar av eller hela vårtgården eller huden, som faller av och efter läkning ger bredare ärr. Blodcirkulationen till fettvävnad är låg och har man fettrika bröst, kan blodcirkulationen störas betydligt. Detta innebär i så fall fördröjd sårläkning på djupet. Stramning av vävnad komprometterar blodcirkulationen. Det centrala ärret i bröstvecket utsätts för relativt stor stramning och här är störningar i sårläkningen vanliga. Stramning motverkas genom bruk av BH och tape. Eventuella missprydande ärr kan korrigeras efter tidigast 6 månader.

Ärrbildning: Ärren är alltid röda i upp till 3-4 månader men bleknar gradvis genom det första året. Risken för upphöjda och bredare ärr, fr. a. i nedre horisontella ärret mot mitten och sidan, är större hos yngre kvinnor. Direkt solbestrålning eller solarium mot ärren måste undvikas det första halvåret för att inte få permanent röda eller brunpigmenterade ärr. Ärren är i allmänhet diskreta men kan av ogynnsamma biologiska faktorer påverkas negativt. Känselbortfall: Eftersom bröstvårtorna förflyttas, kan känselnerverna till dessa överskäras. Övergående känselbortfall kan vara vanligt förekommande. Mer sällsynt är permanent förlust av känseln.

Rökning: Rökning försämrar blodcirkulationen och påverkar sårläkningen negativt. Rökning bör därför undvikas.